Mitt liv med LKG
I detta inlägg tänkte jag berätta lite om hur mitt liv har sett ut med min LKG.
Min LKG har gjort att jag har genomgått 7 operationer vilket har gjort att jag har börjat “gilla” sjukhuset, vad jag vet så har jag aldrig varit den personen som hatar sjukhus, utan de är nästan tvärt om, jag tycker att det är ganska roligt att besöka sjukhuset. Men de är antagligen på grund av att jag bor en bit ifrån sjukhuset i Malmö och därför får både jag, mamma och pappa ta ledigt från jobb och skola och därför brukar vi även besöka Väla eller bara gå runt i Malmö och därför har de blivit som en liten utflykt för mig snarare än ett sjukhusbesök. Och även operationerna har blivit som en resa för mig när jag och mamma får vara ensamma utan resten av familjen ett tag.
Men självklart har de inte alltid varit en dans på rosor att ha LKG, det har inte haft mycket mobbning riktat mot mig men de finns enstaka kommentarer som ligger i bakhuvudet och gnager. Men de klart att de finns tankar kring mobbning och min LKG men de mesta har jag förträngt, som tillexempel när jag och mamma satt med en av sköterskorna i LKG-teamet kvällen innan senaste operationen frågade hon om jag hade några minnen om mobbning riktat mot mig, men jag sa att jag inte hade några starka minnen av just de, men då kommenterade mamma de och sa att det var en grej som hände i 7:an som jag helt hade förträngt, men just den grejen låg i mitt huvud i ca 2 år innan jag bytade klass i 9:an.
Men under hela min uppväxt har jag ändå haft vänner som stöttat mig, i efterhand har de visat sig att alla inte har varit så bra kompisar som jag trott men just när de gällde så hjälpte de för stunden.